Ensam.

När man sitter här ensam hemma utan någon kommer saknaden efter pappa ännu mera.
Det kan vara så lite som gör att man börjar storgråta. Som nu. :(
Pappa såg så mycket fram emot att Nicole skulle bli en stor tjej. Morfars tjej!
Jag tvivlar inte en sekund på att hon hade fått ALLT. Allt hon pekade på allt hon ville göra hade hon fått för morfar.
Tyvärr kommer hon inte ens ihåg honom, kommer aldrig ha ett minne från honom. Inte någonting. Och det är helt jävla hemskt.

Pappa kom tillbaka till mig, till oss, vi saknar dig så himla mycket.

Dumma jävla död.



(Nicole o Pappa veckan innan han dog Spanien Mars 2008)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0