...::: Min Bara Min :::...

Grattis pappa på din första farsdag i himlen.

:(

När min pappa levde var det väldigt lätt att ringa honom och be om den ena hjälpen efter varrandra.
Det var ju så lätt, han ställde alltid upp, tog minimalt med betalning, till och med gratis, det var ju släkten...liksom.
Klart man ställer upp för varrandra tyckte han.
Man kunde alltid ringa honom om det var något, han hjälpte och lyssnade alltid.

Nu är han död,
Han finns inte mer.
Aldrig någonsin.

Och NI tackar honom för allt genom att inte ens besöka graven på en sådan här dag som Alla helgons dag.
En enkel blomma, en kotte, en sten, ett ljus. INGENTING. Era ynkryggar. INGENTING.

Vilken släkt han hade. Patetiskt.

Usch.

När man sitter här ensam hemma utan någon kommer saknaden efter pappa ännu mera.
Det kan vara så lite som gör att man börjar storgråta. Som nu. :(
Pappa såg så mycket fram emot att Nicole skulle bli en stor tjej. Morfars tjej!
Jag tvivlar inte en sekund på att hon hade fått ALLT. Allt hon pekade på allt hon ville göra hade hon fått för morfar.
Tyvärr kommer hon inte ens ihåg honom, kommer aldrig ha ett minne från honom. Inte någonting. Och det är helt jävla hemskt.

Pappa kom tillbaka till mig, till oss, vi saknar dig så himla mycket.

Dumma jävla död.



(Nicole o Pappa veckan innan han dog Spanien Mars 2008)

Här är pappas gravsten på plats. Dock ser det inte ut så runt omkring längre.
Mamma har planterat hans favoritblomma, pelagonia där!

Igår kväll när jag körde bort till kyrkogården hade gravstenen kommit på plats! Jag blev totalt chockad då dom sa att den skulle komma i slutet av augusti eftersom dom hade semester i juli. Men icke! Nu ligger den på plats! Tände mitt ljus och stod där o tittade lite! Sen gick jag en runda med Dalton som hela tiden drog mot kyrkogården han ville osså in o prata med sin morfar!

Saknar dig Pappa, alltid och hela tiden!

Ungefär nu för prick tre månader sedan fick jag beskedet av Stefan att min pappa är död.
Tre månader. Tre månader.
Jag längtar efter honom minst lika mycket nu som då.
Min snälla fina pappa är borta.
Jag kan inte förstå det. Jag kan inte det.
Flera gånger om dagen kommer jag på mig själv med att "jag ska bara ringa pappa"

P-A-P-P-A

Fotot nedan är ett par dagar innan han dog.



Kom tillbaka..... :(

Idag med posten kom Pappas minnesalbum från begravningen.
Vi beställde två stycken för jag ville ha ett osså!
Första albumet vi fick var massa fel i. Dom hade glömt en blomma/kort osså.
Tur att jag var smart nog att fotografera alla blommorna var
och en plus alla korten.
Plus att det var en himla massa stavfel...
Hur svårt ska det vara att läsa av ett kort.
Tex. Madeleine ska vara Madelen,
Bo-Jan ska vara Bojan,
L. Arne ska vara Larne...
Ja kan fortsätta länge....suck..

Jaja, nu blev det nästan rätt, dock fortfarande fel på Madelen (e)
Palla bry sig!

Paaappa......
:(

Sitter o kollar på fotona från begravningen..... :(

VARFÖR JUST MIN PAPPA????

Dumma jävla gud, om det nu är han som bestämmer.....

Men samtidigt....gud väljer ut dom bästa först....

Nu har jag kommit hem från jobb och från min granne.
Granne M ska följa med i kyrkan imorgon o ta Nicole om hon har en mindre bra dag.
Jag var uppe med en vägbeskrivning och en karta. Hon trodde hon skulle hitta! :)

Allt annat är fixat inför morgondagen.
Smörgåstårtan hämtar jag imorgon fördmiddag.

PAPPA! 
Hoppas du redan sitter på ett moln och tittar på oss.
Vi ska göra dig stolt i morgon.
Jag ska ta hand om mamma. Alltid.
Puss!