Varit hos mormor
På eftermiddagen gick vi hem till Stefans föräldrar och åt smörgåstårta och vanlig tårta. Dom har idag varit gifta i 30år.
När vi kom hem därifrån vid 17 ringde jag mormor o frågade om vi kunde komma in en stund. Det fick vi ju såklart. En kvart senare kom vi dit. Nicole och Dalton sprang in som vanligt. Det vi först la märke till var att alla kläderna i hallen var borttagna, alla hans skor, jacka, mössa, hatt och sånt var borta, undra vart hon lagt det?
Vi kom in o satte oss i köket. Det kändes dö skumt att vara där utan att han var hemma. Det var som att han bara va o handla o snart skulle komma hem....men icke.... Men det gick bra. Faktiskt. Mycket tack vare att Nicole var med och lättade upp stämmningen avsevärt. Jag menar vem kan vara ledsen när hon skrattar som mest? Nä, det går inte!!
Två timmar senare körde vi och då sa hon kommentaren som morfar har sagt till mig i 25år. KOM SNART IGEN.
I 25 år har även mormor och morfar stått på balkongen och vinkat hej vilt, det kvitta om det var snöstorm, sol eller regn. Ikväll stod mormor ensam....i köket och vinkade en gång, sen åkte persiennerna ner. :(
När vi kom hem därifrån vid 17 ringde jag mormor o frågade om vi kunde komma in en stund. Det fick vi ju såklart. En kvart senare kom vi dit. Nicole och Dalton sprang in som vanligt. Det vi först la märke till var att alla kläderna i hallen var borttagna, alla hans skor, jacka, mössa, hatt och sånt var borta, undra vart hon lagt det?
Vi kom in o satte oss i köket. Det kändes dö skumt att vara där utan att han var hemma. Det var som att han bara va o handla o snart skulle komma hem....men icke.... Men det gick bra. Faktiskt. Mycket tack vare att Nicole var med och lättade upp stämmningen avsevärt. Jag menar vem kan vara ledsen när hon skrattar som mest? Nä, det går inte!!
Två timmar senare körde vi och då sa hon kommentaren som morfar har sagt till mig i 25år. KOM SNART IGEN.
I 25 år har även mormor och morfar stått på balkongen och vinkat hej vilt, det kvitta om det var snöstorm, sol eller regn. Ikväll stod mormor ensam....i köket och vinkade en gång, sen åkte persiennerna ner. :(
Kommentarer
Postat av: Sofie
Det är det där som är så sjukt svårt att inse. Att personen i fråga faktiskt är borta och inte kommer igen..Men en tröst måste ju ändå vara att han slapp lida? Och att han fick ett långt och lyckligt liv.
Trackback
