Att alltid vara sist :(
Jag har fortfarande inte fått någon present från min farmor o farfar från jag fyllde 25år eller 26år. När jag fyllde 25år skickade dom ett kort tre dagar för tidigt. När jag fyllde 26år i maj iår så skickade dom ett kort tre dagar tidigare igen. Dom ringde inte heller på min födelsedag. När jag skulle ha kalas, vilket blev för min mamma, min mormor och stefans föräldrar, alltså inget märkvärdigt alls så skyllde dom på att det var SÅ långt att köra (dom befann sig då i sommarstugan) okej, jaja tänkte jag dom ville väl inte träffa oss efter allt med pappa. Men va fan jag fyller år!!
När jag var i Svedala för någon vecka sen ( första helgen i september) på något tivoli på söndagförmiddagen så ringde jag hem till dom o frågade om dom var hemma i Svedala, nää vi har precis kommit upp till degeberga igen vi var nere igår. Vi var på kalas hos M. Alltså där gick det jävligt bra att köra ner för. Det var inte lika långt visst. Jag blev bara så besviken att jag sa hejdå och la på luren. Jag förstår inte. Det har ALLTID varit så. Vissa i släkten går före. Och jag har ALLTID kommit sist i deras rangordning. ALLTID. Jag blir iofs inte förvånad längre men jag blir ändå så trött över deras beteende. I måndags kom dom förbi mammas hus krypande med bilen och var TVUGNA att stanna eftersom mamma råkade stå på uppfarten. Dom ville absolut inte komma in.
Det är väl för fan inte vårt fel att deras son har dött?
Varför tar dom ut sin sorg på oss?
----
Jag kommer aldrig glömma det var en sommar för något år sedan. Pappa var "sjuk" och jag ringde farmor o farfar och bönade och bad att dom skulle komma hit och hjälpa mig eftersom mamma jobbade. Vad jag fick för svar? "Vi har gjort vad vi kan vi kan inte hjälpa dig mer. " Sen la dom på luren. Dom lämnade mig alltså med honom. Nu var jag ju iofs van just då men bara orden dom sa "Vi kan inte hjälpa dig mer". Förbannade jävla människor alltså. Men det får ju dom leva med att dom inte gjorde ett dugg. Inte någonting. ALDRIG hjälpte till utan drog sig undan medan mamma o jag levde i och med det. Fan vad irriterad jag blir.
-----
Jag lovar jag kommer inte få någon julklapp i år . Varför skulle jag få det? Jag bor ju så långt bort!
Jag ska bjuda dom till Nicoles 2års kalas men varför skulle dom komma hit. Dom kommer ändå inte komma.
Äh.
Sådär har vi det i vår släkt också. Såfort jag fick nytt jobb så var det "jaha, det är ju inte så bra lön" fast jag höjde min lön med 6000kr i månaden. Man är aldrig good enough. Skit i det. Det är lättast. När man blir gammal blir man bitter.. tyvärr..
Lovar du? :p
De kom inte när jag fyllde år heller och jag fyllde ändå 30.. Men jag är inte sur, men jag tänkte ändå berätta det för dig så du vet att du inte är ensam..
kram
Kusin:
Jag är inte sur jag är besviken på dom.
jag förstår dig.. ville bara berätta att du inte e ensam.. Jag reagerar inte så mycket eftersom jag har aldrig haft supernära relation med dem, inte som ni andra kusiner som bodde närmare. Jag förstår din besvikelse..Visst att de börjar bli äldre och kanske inte orkar lika mycket längre, men ett telefonsamtal iaf..
Kram
Godagens! Kikar in* :)
