Bläää

Ja, vi bjöd en gång till.
Vi vill så gääääärna ha huset.
Men en timme senare hade puckona bjudit över igen.

Okej. Ska övertala mig själv!

Huset är fult.
Huset är fult.
Huset är fult.
Huset är fult.
Huset är fult.
Huset är fult.
Huset är fult.
Huset är fult.

Men näää, det är fantastiskt underbart fint!

Nu ska jag gråta. Hejdå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0